Det första som finns skrivet om Hillsand och vad som kan sägas vara bekräftat finns beskrivet i R Gothes: FinnkolonisationMen där anges året 1672 som det år när Hillsand blev upptaget. Vilket inte stämmer helt med sanningen. När senare forskning visat att det fanns en viss bebyggelse före 1672. Varför man kan både anta och få detta bekräftat är av ett skattebrev, originaldokument som än idag finns bevarat på Åtgården är daterat till 1666. Anger ovan nämnda år som de år när byarna Ringvattnet, Oppvattnet (Renån) samt Hillsand ansökt om nedsättning för bebyggelse Ringvattnet var befolkat redan före 1666, men att ytterliggare nybygge ville tas upp. men när det finns ett skatteberv Ett tiondeberv bevarat Kan Hillsand vara äldre än ifrån 1666? Ja det finns inga skriftliga dokument Men frågan infinner sig osökt. Att det fanns någon form av bebyggelse längs Hillsands stränder är nog ganska säker eftersom det tillhörde Äspnäs avradsland ( skatteland ) Troligen kan Äspnäsbor haft någon fikestuga i Hillsand redan före 1666. I en besvärsskrift från 1662 där en äspnäsbonde klagat över att det fanns en olaglig bosätting i Hillsand måste man ju kunna tror att Hillsand redan då hade en mer eller mindre fast boende i byn

Skattebrefet daterat den 3:d septembirs 1666

Från år 1695 när Pål Jonsson & Märeta Mickalesdotter tar dessa upp gården som legat öde sedan 1689 och erhåller då den på 15 frihetsår. Pål Jonsson flyttar till Hillsand från Tullingsås, men lär ursprungligen vara från Äspnäs men detta finns inte bekräftat. Gården går sedan i släkten vidare till deras dotter Gunilla som gifter sig med Jon Jönsson från Åtgården i Äspnäs därav får även Hillsandsgården namnet Åtgården.

Vidare kan nämnas Jons och Gunillas; son Jonas Jonsson som också gick under namnet Hillsand-Jonas som var en mycket speciell person som kunde löda trollskott och förvrida synen på folk. Han ska ha varit trollkunnig och enligt sägen varit i Wittenberg Tyskland och lärt sig svartkonst (se sägner).

Det finns ännu kvar en dansk sedel från 1798 på Åtgården som kanske kommit dit pga att möjligen att Hillsand-Jonas ändå varit ute och sett sig om? Den frågan lär aldrig få nått svar men lite kuriosum är det ändå.

Läs mera om Hillsand-Jonas under rubriken Sägner och skrönor

Sen finns också ett gammalt recept på ett linnement mot värk kvar från Jonas dagar. Men med tanke på ingredienserna lär man nog göra bäst i att inte smörja sig med det. För då lär man dofta väldigt illa, det innehåller nämligen dyvelstreck, vilket brukades användas för att gnida in starrhässjorna så att inte renarna skulle äta av dem.

Recept på ett av Hillsand-Jonas medikamenter Här det ovan nämnd linementet

Jonas Jonssons son, Nils fick den del av Åtgården som idag kallas Söatgården varvid ännu ett hemman uppstod. Troligen var det då redan nått bebyggt uppe på ”Söat”.

Andra hemmansklyvningen var när gården delades mellan bröderna Jöns och Nils Jonsson 1863. Där Nils fick den västra delen. Samt att den parstuga då också delades mellan bröderna. Så västra köket i den stugan är en del av parstugan som var uppsatt på Åtgården. Men där var den två våningar. Den del som blev kvar på Åtgården kom aldrig att återställas utan revs totalt.

Åtgården har allt sedan Pål & Gunilla gått i samma släkt och gör så alltjämt. Idag bor den 10:de generationen alltjämt kvar på gården. Åtgården är en av de få gårdar som inte sålde till de stora skogspatronerna på den tid då dessa var ut och Lurade av bönderna deras gårdar. I Gammelstugan uppförd 1879 som ännu finns kvar har bedrivits både handel. Även skolverksamheten var inhyst är under 1880-talet.

På gården finns även en gammal källarruin nere vid sjön den lär enligt vad som berättas byggts på 1600-talet. Det finns även andra lämningar från ett troligt finnpörte, dock ej synligt. Utan vid djupplöjning kommer det rester upp av vad som varit ett bygge. Platsen är ca 100 meter från sjön och ca 200 nedanför gården på Sjööåkern

Att det även från Hillsand utgått forbönder, till grannlandet i väster, redan så tidigt som under andra halvan av 1700-talet finns det tydliga bevis för på Åtgården. Här finns det en så kallad etageugn. En över 250 kg tung pjäs i två plan, den är gjuten 1786 i Röros. Förutom denna finns det bara ett känt exemplar som är uppsatt på en kulturgård i Norge. Dessa är så kallade förlagor till ugnar som senare kom att utföras i tre våningar. 
Även en norsk skeppsspis från år 1800 gjuten i Trondheim finns att beskåda på Åtgården.

Längre fram kommer flera föremål från Åtgården att vara tillgängliga för beskådande på Hillsands kulturgård bl.a textilier samt diversse bruksföremål. Bland annat en Getarsäck från 1795, den ryggsäck ko och getskötare som var nödvändiga att ha när kreaturen gick på skogen under sommaren. Dessa getare var nödvändiga för att vakta boskapen för både rovdjur och onda väsen som man på den tiden trodde fann i skogarna. Vallpojkarna själva kunde också bli lockade både av huldran och vittrorna så de inte kom hem.

En samisk skida fänns än i denna dag kvar på Åtgården ifrån den tid som orkeslösa samer fick hysas in här  vid höstflytten Om de  ansågs att de inte skulle orka med att följa med ner till renarnas vinterbete. Skidan är  200 år gammal, de sista samer som stannade kvar på Åtgården, för omvårdnad och tillsyn, var i början av 1800-talet.

Det är den högra skidan som är den samiska den andra är en så kallad tjurskida som tllhört gårdsfolket. Man kan fråga sig vart den andra skidan tog vägen ? Användes skidorna av gårdsfolket och den blev knäckt. det är därför den gjordes denna sk. tjurskida i dess ställe? Enligt legenden skulle en av de samer som fick omsorg under vintern på gården avlidt, men det finns inga klara belägg för detta.

samiska skida med  stegölja      ornament på skidan.Typiskt samiskt       brätte av den 200-åriga samiska skidan bakända av den samiska skidan