Idag finns inget kvar av det som en gång var Pålgården, annat än en timmerlada som fordom var ett av boningshusen på Pålgården
Som nämnts i skriften över Östgården så gifte sig änkan Gunilla Johansdotter med Pål Svensson Tullkvist från Tullingsås
Om denne Pål står skrivit i kyrkboken ”ärlig och välförståndig”
Pål och Gunilla bor hos sin svåger Jonas på Åtgården under året 1756. Mest troligt pga att de då höll på att bygga upp det första huset på det som kommer att kallas Pålgården. Deras första barn, Sven föds år 1757. Man får då förmoda att det flyttat in i huset på Pålgården
Sen kommer en dotter Elin 1759
Dotter Sara född 1792, Gifter sig med Nils Olofsson ”Rosenberg” från Gärdnäs. Det blir även Sara och hennes man Nils som tar över gården efter Pål Svensson Tullkvist. I deras äktenskap föds den omtalade Björn-Pål eller som han kommer att kallas i byarna längs Vattudalen ”Bjenn-Pål” pga att kommer att försörja sig på björnjakt. (läs under sägner) Övriga barn till Sara och Nils är;
Sonen Olof 1790 avlider bara 1 månad gammal
Dottern Sigrid 1794
Sonen Olof 2 1794
Sonen Pål 1796
Sonen Nils 1798
Dottern Gunilla 1801..finns också upg på att hon är född 1802?
Dottern Anna 1804
Dottern Lisbet Så till ”Bjenn-Pål” som gifter sig med Lisa Jönsdotter från Åtgården
De får 10 barn var av ett tvillingpar Matts och Anders Vid laga skifte delar Pål upp gården i 4 delar på sönerna Jöns, Nils, Per och Olof. Sedan så kommer Pålgården att mer eller mindre att försvinna. Pål tar ut födoråd hos sin dotter Anna-Lisa och hennes man Anders Andersson Hillström omnämns som handlare; med största sannolikhet den förste handlaren i Hillsand.
Hans affärsrörelse inriktade sig på att förse skoghuggare och hästkörare med livsmedel Gården på övre sidan landsvägen ko sedan att gå under namnet Hillströms men den såldes senare till Holmen och Burman och Hillströms sitter kvar som skogvaktare. Sonen Jöns Pålsson och hans hustru Katarina Zakrisdotter satt nog kvar några år innan husen revs och blev flyttade. Med detta var Pålgården saga all i bemärkelse som gård.
En del av byggnaderna på Pålgården flyttas till övre sidan landsvägen med påföljd att Pålgården mer eller mindre försvinner. Allt förutom en jordkällare och några timmerlador, varav en lägre, som varit boningshus blev daterat till ca 1780-tal av en byggnadsantikvarie från Jamtli. Det är det enda som finns kvar av hemmanet, samt en mindre lada som med tanke på dess utseende, troligen också varit nån typ av bostadshus finns strax nedom Marianne Lundgrens gård. Det som allmänt går under namnet ”Posten” pga att där var Hillsands poststation fram till 1979, därefter ersatt av lantbrevbäring. I övrigt kan nämnas att ännu i början av 1900-talet när det plöjdes ute på ”Sve” hände det att man fick både björntänder och klor från björn. Vad som berättats är att ”Bjenn-Pål” sin skinnarbod och dylikt för tillvaratagande av björnskinn ute på ”Sve”. När man undersöker marken så finner man rester från 2 husgrunder varav en hade murad skorsten. Någon utgrävning har aldrig företagits av dessa husgrunder. Den enda kvarvarande rest av Pålgården den gamla timmerladan daterad av byggnadsantikvarie till tiden 1770-80; Ägs idag av Holmen skog, vilka inte bryr sig och tar sitt kulturansvar, fast det fått påstötning, om timmerbyggnadens enorma kulturvärde för byn. Det absolut äldsta, ännu kvarvarande timmerbygge från det tidiga Hillsand.